Läkarbesök på Huddinge

Så är det dags för läkarbesöket på KS Huddinge. Egentligen skulle jag dit på fredag men det blev ändrat till idag, vilket är bättre så är det gjort. När jag fick den här läkartiden i slutet av oktober så kändes det som en evighet till det var dags och nu är vi här! Det känns lika märkligt varje gång när man är framme vid en händelse som är förknippat med ett visst datum långt fram i tiden. Jag är inte orolig för läkarbesöket. Jag är mer orolig för resultatet av proverna. Givetvis blir jag glad om proverna är bra. Det som känns jobbigt är om proverna är okej men jag känner mig inte bra. Just nu vet jag inte riktigt hur jag mår. Det här att jag inte vet vilket datum Max ska börja på dagis och hur det blir med skolan bidrar säkert till hur jag känner mig.

Hemma igen och nu vet jag hur jag mår. Det är inget fel på sköldkörteln. Jag mår bra och nu är det bara att gilla läget.

Läkarbesöket

Äntligen var det dags för läkarbesöket på SÖS. Läkaren var ganska ung, vilket är vanligt idag. Jag fick beskedet att proverna var bra. Jag har inget fel på sköldkörteln. Jag blev faktiskt förvånad. Kändes nästan lite snopet samtidigt som jag givetvis är glad över att jag är frisk. Jag frågade om stickningarna som jag har i händer och fötter men det kunde han inte svara på vad det är för något. Jag envisades och till slut fick jag till att ytterligare prover togs. Om det var något konstigt med dem så skulle han höra av sig, annars inte.
Proverna togs innan jag gick hem. Jag fick också tid för återbesök. Återbesöket blir på min födelsedag. Vilken födelsedagspresent!

Äntligen

Jag har haft en tid då jag känt stor hopplöshet över att må dåligt och inte få någon hjälp. Eller att hjälpen ligger så långt bort. Jag fick tid för provtagning 28 november och läkartid den 7 december. Det är inte så långt dit egentligen men när man mår dåligt och har en liten krabat att ta hand då känns det tungt. I början av veckan ringde jag till min läkarmottagning och berättade att jag kände mig sämre. Att jag tappat energi och känner att jag har svårt att orka med Max. Sköterskan skulle kolla upp andra vårdalternativ och återkomma. Hon ringde för några dagar sedan och sa att hon pratat med SÖS och att jag kunde vänta mig brev därifrån.
Idag, på förmiddagen, ringde en sköterska från mottagningen på SÖS och sa att jag har tid hos doktorn på måndag och att jag var tvungen att komma in i dag innan lunch för provtagning. Jag plockade ihop allt som vi behövde. Klädde på Max och drog iväg med vindens hastighet till tunnelbanan. Vi hann i tid till medicinmottagningen. Puuuh....

Nu börjar det kännas lite ljusare.

Halvt besked

Jag fick brev från sjukhuset idag. Det stod att remissen var mottagen och beviljad och att de ska höra av sig. Remissen beviljad? Jag trodde inte att en remiss inte kunde bli beviljad. Hmm, märkligt.

Posten kom redan 8.40. Det var också märkligt.

Väntan

Nu är det väntan som gäller. Jag väntar på besked om antagningen till skolan. Jag väntar på svar på remissen angående min sköldkörtel som krånglar. Ovisshet är jobbigt. Tankarna är många. Ibland svåra att sätta på pränt.

Jag läste i en bok som jag har om att leva här och nu. När man inte är närvarande i det som händer i nuet så lever man faktiskt inte fullt ut. Med väl preciserade mål behöver det inte vara tryggare att tänka framåt eller bakåt i tiden istället för att satsa allt och låta livet komma till en. Med egna mål som du har hämtat ur dina innersta behov så kommer du att drivas framåt mot målen av egen önskan och med egna krafter. Först när du har väl preciserade mål kan du ta kontrollen. Då släpper rädslan för att misslyckas och du känner dig trygg i dig själv istället för att vara i händerna på omständigheterna.

Jag tänker mycket på vad min doktor och jag pratade om under tiden han opererade mitt åderbråck. Vi pratade om tiden då han utbildade sig till läkare. Vägen dit var inte spikrak men det gick framåt. Han sa: "Det finns alltid tid". Det kändes så hoppfullt på något sätt när jag tänkte på min egen situation.

Jag har börjat fundera lite på vad jag ska göra om jag inte kommer in på skolan. Vilken hemsk tanke men den måste ändå tänkas! Tanken på att läsa företagsekonomi A och B på distans kvartsfart har börjat gro. Sista ansökningsdag för A-kursen är 7 november.

Om jag inte skulle komma in på utbildningen. Vad ledsen jag skulle bli. Så misslyckad jag skulle känna mig och slutligen vad pinsamt det skulle kännas med tanke på hur många jag har berättat det här för...

Läkarbesöket

På eftermiddagen hade jag tid hos doktorn. Fick svaret på röntgen som jag gjorde för några veckor sedan. Röntgen visade ingenting som kunde vara något farligt, däremot måste jag få behandling och fick remiss till endokrinologen på Huddinge. So far so good.

Beskedet

Det har gått drygt en vecka sedan jag skrev sist. Det har varit en vecka full med tankar. Nu vet jag som sagt hur jag mår. Jag har en överfunktion på sköldkörteln. Jag hade det på känn, så jag är inte förvånad. Jag har ju dessutom känt av en del symtom. Jag ska till doktorn nästa fredag. Han vill se hur jag mår och ge mig en remiss till en endokrinolog, dvs en specialist på hormonsjukdomar.

Ovisshet

Att inte veta är jobbigt. Samtidigt kan vetskapen om någonting också vara jobbig men det ligger på ett annat plan. Nu är det en vecka sedan jag undersökte sköldkörteln och jag funderar mycket på vad resultatet kommer att vara. Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt är bra. Det optimala skulle vara att jag är frisk som en nötkärna och att jag kommer in på skolan. Men så bra får väl ingenting vara...

Om mina föräldrar hade levat så hade de firat sin 49:e bröllopsdag idag! Det är ju några år det. Pappa har nu varit borta i 22 år och mamma i 10. Jag är så ledsen över alla deras förlorade år. Allt som de inte fick uppleva tillsammans. Att de inte fick uppleva tjejerna och Max. Båda hade älskat alla barnbarnen. Det är så sorgligt att Max inte har någon mormor, morfar eller farfar. Alla tre är borta sedan länge. Men han har en farmor som nästan älskar ihjäl honom och vill ses jämt! Och det är det inte alla som har!

Och så här gick det

Vi sammanstrålade med farmor på tunnelbanan. Farmor skulle passa Max under tiden jag skulle röntgas. Vi var alldeles för tidiga på sjukhuset, vilket var bra eftersom jag skulle hinna amma Max en sista gång innan det var dags för scintigrafin.
Innan undersökningen fick jag ge lite uppgifter till en sjuksköterska. Sedan fick jag följa med henne in på ett rum där hon gav jag injektionen för röntgen. Jag fick vänta i en kvart innan det var dags för själva undersökningen. Jag var helt oförberedd på vad som skulle hända. Jag fick ligga på en smal brits. Jag åkte bakåt samtidigt som kameran sänktes ned. Den var bara någon centimeter ovanför mitt ansikte. Till att börja med kändes det lite läskigt. Sköterskan la ett föremål nedanför halsen som skulle visa var nyckelbenen var på bilderna. Under tiden lyssnade jag på radio, vilket underlättade hela undersökningen betydligt. Första bilden tog 5 min och andra tog 10 min. Hela undersökningen tog allt som allt 40 min. Det gick fortare än jag trodde. Innan vi åkte hem tog vi en fika på sjukhuset. Kaffe och bulle. Å vad gott det var med fika! Och nu är det alltså amningsstopp. Jag har verkligen gruvat mig för det här, men det gick bättre än jag trodde. På eftermiddagen åt han lite välling, han fick frukt och lite mat. På kvällen blev det mera välling. Han sov till 2. Då ville han inte ha välling. Han var jätteledsen. Då värmde mannen bröstmjölk och det åt han och så somnade han om. Kl 6 vaknade han igen och var hungrig. Jag värmde bröstmjölk. Han åt och somnade. Sov till kl 8. Vilken lättnad när natten var över. Stackars mannen. Han sov inte en blund på hela natten. Kanske förde jag över min nervositet på honom. Jag kunde trots allt sova till och från under natten.

Nu är det bara att vänta på resultatet av undersökningen. Sjuksystern sa att det skulle ta en vecka för min läkare att få bilderna. Nu håller jag tummen för att allt är som det ska.

Undersökningen

Nu håller jag som bäst på att göra mig och Max i ordning för att åka till sjukhuset och göra undersökningen. Vi ska träffa farmor på tunnelbanan om en liten stund.

Kvällen innan undersökningen

Tänker mycket på morgondagen och hur det kommer att vara med Max vid den här tiden imorgon...utan tutte. Det kommer nog bli jobbigt. Det som känns värst är om han vill ha tutte och så kan han inte få det på grund av amningsstoppet. Har försökt att samla ihop så mycket mjölk som möjligt hela dagen. Annars har vi haft en mysig dag ihop Max och jag. På eftermiddagen besökte vi lekis och på hemvägen gick vi igenom Vinterviken.

Hur ska det här gå?

Idag är det lördag och om två dagar är det dags för röntgen av sköldkörteln. Med andra ord, dagen med amningsstopp i minst 24 timmar närmar sig med stormsteg! Max vill inte äta välling. Han leker med nappen eller blir så arg och ledsen när han inte får tutte, att han blir röd i hela sitt söta lilla ansikte. Jag räknar med fasa ner timmarna fram till tisdag. Hur ska det här gå....????

Välling

Nu är tiden bokad för scintigrafin av sköldkörteln. Den ska göras på tisdag. Känns läskigt att det ska föras in ett radioaktivt medel i kroppen. Eftersom radioaktiva ämnen går över i bröstmjölken blir det amningsstopp i minst 24 timmar. Stackars Max! Nu är tiden inne för välling. Vi måste börja med smakportioner så att det funkar på tisdag. Max fick första smakportionen på kvällen och det gick faktiskt bra. Jag är förvånad men glad!

Bloggtorka

Det har varit tyst här ett tag. Jag har funderat mycket på vad jag vill göra efter mammaledigheten och det har tagit mycket energi. Jag har opererat ett åderbråck på benet och i samband med det togs ett blodprov och då upptäcktes det att min ämnesomsättning är för hög. Jag ska få en remiss till en scintigrafi av sköldkörteln och det har också tagit en massa energi. Det känns så konstigt när man ska fixa till en sak och så upptäcks något annat som blir ett problem och så blir inte slutet på det som man hade tänkt sig. Å andra sidan blir det ju väldigt sällan som man tänker sig. Det här med min sköldkörtelrubbning är en svårsmält karamell. Jag har vetat om det sedan sista augusti. Jag vet inte om det beror på att jag har läst mycket om sköldkörteln som gör det men jag har mått väldigt dåligt den senaste veckan. Jag känner mig väldigt trött och orkeslös, ibland mår jag hemskt illa.