Tänk att vi har kommit till v 38. Det trodde jag faktiskt inte att vi skulle göra med tanke på mina två sista graviditeter som slutade i v 34 och v 27. Vilken lycka att det har gått så bra!
Igår var förhoppningsvis sista besöket på MVC. Det hoppades både G och jag.
Viktuppgång: +15,0 kg ...och det räcker juuuh! ;)
Blodtryck: 95/60
Hjärtslag: 140 slag/minut
SF-mått: 34
Fosterläge: Huvudet nedåt, ruckbart.
Det har inte hänt någonting sedan förra gången.
Det här var näst sista kontrollen på MVC innan jul. Innerst inne hoppas jag att det inte blir fler kontroller än den i nästa vecka. Jag längtar så mycket efter bebben. Allt var bara bra med oss och Gunnel kramade om oss innan vi gick. :)
Viktuppgång: +15,0 kg
Blodtryck: 95/60
Hjärtslag: 135 slag/minut
SF-mått: 34
Fosterläge: Huvudet nedåt, ruckbart.
Vi har haft en jätteskön helg. Vi firade vår första bröllopsdag i lördags. Vi firade den på Yasuragi Hasseludden. Vi checkade in kl 15. Vilade lite fram till kl 17.30 då skulle Zenmeditationen skulle börja. Det kändes bra förutom att jag hade svårt att komma underfund med hur man ska andas på bästa sätt. Efter meditationen gick vi till badavdelningen. Vi gick ut till den del som kallas för varma källan. Det är en grund bassäng med 40-gradigt vatten utomhus. Det var hur mysigt som helst. Vi avslutade det hela med en stund i våtbastun. Det var faktiskt gemensam bastu, vilket var mysigt.
Middagen serverades kl 20.30. Vi satt vid ett bord tillsammans med 3 andra par. Vi fick välja vad vi ville äta och dricka från en meny. Maten lagades vid bordet. Det var jätteintressant att se hur kocken lagade maten. Först fick vi en sallad, sedan kom förrätten in, dagens soppa, varmrätt och sist men inte minst efterrätt med kaffe. Vi var tillbaka på rummet när kl var 23.30.
Vi hade bestämt att vi skulle äta frukost på rummet. Den kom vid 09.30. Vi åt frukost och tittade på söndagsmorgon i 4:an. Jättemysigt!
Efter frukost tog vi det lugnt en stund och sedan packade vi ihop våra saker och checkade ut från rummet.
Det gick bra att åka hem. När vi kom hem fixade vi lite saker såsom dammsugning mm. Vid 15 kom Anette med sin familj på fika. De hade vagnen med sig. Den var jättefin! Mycket finare än jag trott att den skulle vara.
När vi kom hem från Hasseludden kände jag mig helt slut, orkeslös. Det höll i sig resten av dagen. Skumt! Idag känns allt bra igen.
Mina tankar är hela tiden hos Bebben. Det är svårt att koncentrera sig på det jag borde göra. Det är svårt att somna om kvällarna. Jag drömmer konstiga drömmar. Vaknar vid 4-tiden och har svårt att somna om. Till slut somnar jag och när S går upp vid 8 är jag jättetrött och det blir svårt att plugga senare under dagen.
Jag ska försöka sluta fokusera på den 28 december och bara vara i livet här och nu. Njuta av de få dagar i ensamhet som jag har kvar innan Bebben kommer. Jag längtar verkligen till den 16 december när matteprovet är över. Först då känns det som att tiden verkligen är min. När matteprovet är över då ska jag bara ta det lugnt, promenera och läsa böcker.
Nu är jag inte längre sjukskriven och faran för prematurbörd är över. Idag är jag tillbaka i min ursprungsplan och det är min första semesterdag.
Idag har vi kommit fram till v 36+0. Vilken lättnad det är att han fortfarande ligger kvar i magen. Heja bebben! :-D
Idag var S med på MVC. Han fick känna i vilket läge bebbens huvud låg. G, vår barnmorska, var nöjd med magen. Hon är lika glad varje gång vi ses med tanke på att mina två senaste graviditeter inte blev fullgångna. Så här har det växt till sig sedan sist:
Viktuppgång: +14,5 kg ...hur ska detta sluta????? :-/
Blodtryck: 100/60
Blodvärde: 126
Blodsocker: 4,8 ...att det var så lågt berodde på att jag bara hann äta en ostsmörgås innan vi gick iväg. Åt resten av frukosten när vi kom hem.
Hjärtslag: 130 slag/minut
SF-mått: -
Fosterläge: Huvudet nedåt och fortfarande rörligt.
Tänk idag skulle ha varit min sista arbetsdag.... Nu har jag varit sjukskriven i 5 veckor. Tiden har faktiskt gått riktigt fort.
Är så rastlös idag. Har en jobbig dag. Det är jobbigt att andas känns som om jag inte får någon luft men det vet jag ju att jag får! :-) Försöker tänka på roliga saker som bebben till exempel. Hans sparkar är kraftigare nu! Ibland kan jag känna en liten fot eller häl som sticker ut. Det är fantastiskt!
Igår fick vi hem vårt skötbord. Vi hämtade det i Huddinge efter att ha gett bud på det på Tradera. Priset blev 61 krona! :)
Så var det återigen dags för besök hos mvc/Gunnel.
Viktuppgång: +14,0 kg
Blodtryck: 100/65
Hjärtslag: 148 slag/minut
SF-mått: 32
Fosterläge: Huvudet nedåt och fortfarande rörligt.
Igår hade jag min första värk. Den var svag men tillräcklig för att jag skulle få en flash back; så här känns det fast mycket mycket värre....
Vecka: 34 (34+0)
Vikt: Sist jag vägde mig stod vågen på + 13 kilo.....
Humör: Verkar nog ganska jämt utåt men på insidan är det toppar och dalar.
Föda: Mat!
Klädsel: Kläder som inte sitter åt om magen.
Kroppsform: Stor och klumpig.
Nu har jag passerat den veckan som K, min mellandotter, föddes i. Tiden har trots allt gått ganska fort ändå....när jag tänker efter. Just nu känns det som att tiden inte gör annat än står stilla.
Vi har varit på en föreläsning om förlossningar. Den hölls på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Det var så gott som fullsatt i salen. Förläsningen hölls av 2 barnmorskor, som verkade kunna sin sak. :)
Det var jätteintressant att lyssna på vad de hade att berätta trots att jag har hört och läst det mesta tidigare. De pratade bl a om smärtlindrig. Så här långt funderar jag på om akupunktur kanske kan vara något? Och att epiduralbedövning inte är det. Har aldrig provat akupunktur eller epiduralbedövning. Om man tar epiduralen så får man värkstimulerande dropp på köpet och det har jag läst inte är bra. Ska fundera vidare har ju ganska många veckor att fundera på trots allt.
De berättade att förlossningen kan sätta igång allt ifrån v 37 till v 42. Jag hoppas mer på det första, d vs att det sätter igång för tidigt än att det går över tiden. Känns inte så lockande att gå med magen 2 veckor längre än beräknat.
Jag tror bebben kommer att födas den 26 december. Att han är 51 cm lång och väger ca 3,7 kg.
Idag blev det sovmorgon, vilket är första gången sedan jag blev sjukskriven och det är nästan 3 veckor sedan nu. Det var skönt att somna om. Det innebär att jag precis har ätit lunch och har inte kommit igång med matten än. Det är svårt att koncentrera sig när bebben sparkar och ligger konstigt. Jag känner mig ihoptryckt. Det är jobbigt att andas - bara vara.
Ikväll ska vi till Huddinge Sjukhus för en föreläsning om förlossningar. G, min barnmorska, tyckte att det skulle vara bra för oss att gå på den. Bra för S som aldrig har varit med om någon förlossning. Bra för mig för att jag ska ta in att förlossningen börjar närma sig. Jag är mycket nyfiken på föreläsningen!
Det går trögt med skrivandet. Kan bero på att det händer inte så mycket just nu. Jag är hemma från jobbet, sjukskriven. Mina dagar består mest av matte, läsa böcker, bara ta det lugnt och prata med bebben i magen. Det är skönt att bara få vara hemma och ta allt som det kommer i min takt.
Bebben har sina dagliga rutiner har jag märkt. Han är vaken på morgonen när hans pappa gör sig iordning för att gå till jobbet. Sedan blir han lugn någon timme för att sedan vara igång ett tag igen. Jag brukar känna buffar, sparkar och hicka då och då jämt fördelat över dagen. När det är läggdags för mig är det vakentid för honom. Då är det lätt att känna sparkar och hicka igen. Det är lättare sagt än gjort att sova då men det är sååå mysigt att känna alla sparkar!
Något som har blivit svårare är att hitta en skön sovställning. Det är näst intill omöjligt eftersom magen är i vägen hur jag än ligger. Det har också blivit svårare att somna på kvällen. Skönt att det inte är så långt kvar nu. Nu är vi i vecka 33+4.
Idag fyller E, min äldsta dotter, 18 år. Det känns som att det var igår hon var liten. Vart tog åren vägen?
Grattis min älskade dotter! Hoppas du får en underbar dag....
Hade tid på mvc på eftermiddagen. Det här har hänt sedan sist:
Viktuppgång: +12,2 kg ...hmmm...förstår fortfarande inte hur viktuppgången gick det till? :-/
Blodtryck: 110/60
Blodsocker: 5,6
Hjärtslag: 146 slag/minut
SF-mått: 31
Fosterläge: Huvudet nedåt, rörligt
Jag fick provsvaren idag. Allt var bra. Skönt. G, min barnmorska, var nöjd med magen. Vi tror båda två att bebben kommer att ligga i magen tiden ut. Känns så bra att ha passerat veckorna 25, 28 och 30. Jag fick lite papper med mig hem. Info om hur man minskar risken för plötslig spädbarnsdöd. Läskigt. Fick telnr till den bvc vi kommer att gå hos framöver. Info om kommande hörseltest på bebben.
Första snön har fallit. Nu har vi ett halvår framför oss med kyla och mörker. Hua....
Det var mycket trevligt att träffa L igår. Hon berättade bland annat att de har en bebis på gång. BF är 17 maj. En vårbebbe....vad roligt! :)
Det är min tredje dag som ledig. Har fortfarande inte fattat att jag är LEDIG och kommer inte jobba någonting förrän januari 2008. Har varit duktig med matten idag. Det känns bra för samvetet.
Har haft en lugn skön dag. Kom faktiskt ihåg att jag skulle lämna urinprovet på vårdcentralen imorse. Mycket med hjälp av S. Igår när vi gick och la oss ställde han provröret på toalettlocket. Sedan stängde han toalettdörren så att provröret skulle få stå i fred för Kisse.
Har inte gjort något vettigt idag förutom att bara tagit det lugnt. Och det är ju precis det jag ska göra...ta det lugnt för bebbens skull. Jag har pratat mycket med honom idag och han har sparkat tillbaka. :)
L ska komma hit och fika. Det ska bli trevligt att prata bort några timmar.
Min första lediga dag! Känns ovant och konstigt att vara hemma. Dagen har gått fort. I kom hem till mig och vi fikade och pratade om ditt och datt i några timmar. Trevligt!
Jag skulle ha börjat dagen med att lämna urinprov på vårdcentralen. La fram allt som behövdes innan jag gick och la mig igårkväll. Imorse när jag upp på toaletten vid 6.30 så hade jag ingen tanke på urinprovet. Kom ihåg det när jag hade lagt mig igen och då var det ju försent. Kändes lite snopet. Ska göra ett nytt försök imorgon.
Så var det dags igen för besök på mvc. Trevligt. Jag var lite stressad eftersom jag missat tunnelbanan men insåg att jag skulle hinna bra ändå när jag satt på bänken och väntade på nästa tunnelbana. När jag kom fram så var min barnmorska upptagen. Typiskt, när vi hade ont om tid idag eftersom jag hade läkartid direkt efter mitt bm-besök. Tråkigt när det blir mycket stress runt omkring ett besök som man har sett fram emot mycket. Men det ordnade sig. G pratade med läkaren så det var inga problem med att komma in till henne när vi var klara.
Allt var bra med bebben. Skönt att höra. Vi pratade lite om hur jag mår och jag berättade om att jag haft ganska ont i magen i onsdags. G sa att det kanske var dags för sjukskrivning.....
Viktuppgång: +12 kg ...hmmm...hur gick det till? :-/
Blodtryck: 100/65
Hjärtslag: 140 per minut.
SF-mått: 30; låg återigen mitt på mittkurvan.
Fosterläge: Huvudet nedåt men fortfarande rörligt.
Vi avslutade besöket med att justera besöket som skulle ha varit den 4 december. Mvc skall flytta till Liljeholmen därav ändringen. Ny tid blev 30 november.
Mötet med doktorn gick bra. Jag fick berätta för henne om mina tidigare graviditeter. Jag berättade också om mina senaste besvär. Hon gjorde en gyn-undersökning och allt var OK med livmoderhalsen. Hon höll med om att det i övrigt inte såg helt bra ut. Hon tog prov och jag ska lämna nytt urinprov på måndag. Jag blev sjukskriven till den 30 november. Det var oväntat men känns bra.
Vi har haft en jätteskön helg. Vi tog ledigt i fredags eftersom vi skulle få badrummet och hallen renoverad. Vi åkte på kryssning till Tallinn med avgång torsdagkväll kl 18.00 och hemkomst söndagmorgon kl 10.00. Kisse lämnade vi hos S mamma redan i onsdagskväll. Det gick bra utan några större protester från Kisses sida. Det känns alltid konstigt att lämna bort henne sådär.
I torsdagseftermiddag fick jag en pytteliten blödning. Jag blev jätteorolig men kom mig inte för att ringa till förlossningen förrän några minuter innan jag skulle gå från jobbet. Barnmorskan som svarade var inge solstråle utan skapade mer oro än lugn. På väg till S ringde jag A och pratade med henne om blödningen och barnmorskan. Jag bestämde mig för att vara iskall och om det behövdes uppsöka sjukhuset på söndag efter att vi kommit hem från kryssningen.
Efter det hände inget mer utan allt var lugnt igen.
Hela resan gjorde sig Bebben påmind. Han har sparkat mer än vanligt. Ibland har magen gått i sidled. Det ser inte klokt ut!
Vissa dagar är jobbigare än andra. Igår var en sådan dag. Bebben låg jättekonstigt i magen. Det kändes som att han låg och spände ut magen. Jag tyckte att luften bara försvann och paniken är inte långt borta. Idag är det bättre igen som tur är!
Idag har han sparkat mer eller mindre hela dagen med bara några korta uppehåll. Sparkarna har blivit starkare.
På väg hem från jobbet kände jag för första gången hur det tryckte ordentligt nere i bäckenet. Det gjorde nästan lite ont. Det är nog inget att oroa sig över. Bara små små tecken att gaviditeten skrider framåt.
Jag ringde till min barnmorska idag och berättade för henne om att det jag hade problem med i september kanske har kommit tillbaka. Jag fick tid hos läkaren direkt efter att jag har träffat henne nästa fredag. Det känns skönt!
Köpte ny dagbok till min filofax idag. Tänk att någonstans i den kommer jag skriva in att Bebben fyller 1 år. Det är så svindlande......
När vi hade lagt oss igårkväll så hände det något lustigt. S låg lite snett över min magen så att jag kunde klia honom på ryggen. Då sparkade Bebben till! Det var en ordentlig spark. S sa aj! Vad gör du? Han trodde det var jag som hade knuffat till honom. Jag svarade att det var inte jag ...det var Bebben! Det är fanastiskt att han kan sparka så hårt redan. Han är ju trots allt så liten.
Idag är det 29+3. Tänk vad fort tiden går! Jag som var så glad när vi hade kommit till 27+3. Och nu har det gått två veckor till. Jag tycker att jag säger hela tiden "vad fort tiden går" trots att jag mestadels tycker att tiden går sakta. Det där med tid är konstigt. Det känns som att veckorna fram till den 30 november kommer att gå ganska fort trots allt. Nu på fredag är jag ledig. Fredagen därpå ska jag till mvc och då kommer jag inte till jobbet förrän vid lunchtid. Fredagen i veckan efter är jag ledig. På det viset blir det inga hela arbetsveckor på tre veckor. De kommande två veckorna innehåller besök på mvc och sedan slutar jag! Jag längtar sååå mycket efter att sluta jobba.
Snart kommer E på middag, E är min äldsta dotter. Det ska bli jätteroligt! Nu är det flera veckor sedan vi träffades sist.
Vad fort en helg går. Måndagar är verkligen tråkiga. Det var sååå jobbigt att gå upp när väckarklockan ringde 06.30. Det var fortfarande mörkt ute. Första morgonen som kändes som riktig höst.
På torsdag ska de börja renovera vårt badrum. Vi kommer inte att kunna bo hemma och så vi har tagit ledigt på fredag och åker på kryssning till Tallinn över helgen. Det ska bli jättemysigt! Det blir nog den sista resan vi gör på tu man hand innan Bebben kommer. Ibland är det läskigt att tänka att det aldrig mer kommer att vara bara S och jag. Å andra sidan är det inte bara vi längre utan Bebben är med i allra högsta grad vad vi än gör.
Och så ska vi välja färg till badrummet. Det är svårt. Färgen blir ju alltid lite mörkare i verkligheten än på färgprovet. Vi valde en vitt nyans som går en aning i gult....hoppas att det blir bra.
Läste det här idag om fosterdiagnostik!
Så skönt att det är fredageftermiddag! Jag slutar om 45 min. Det kan inte bli bättre.
Idag är också vecka 29+0.
Helgen kommer att bli lugn. Känns som att jag behöver det.
Jag slutade tidigt idag. Skönt. Det har varit en jobbig dag. Det har inte varit mycket att göra men det som skulle göras var tvunget att bli färdigt innan jag gick hem. Det blev en dag med mycket inre stress; precis en sådan där dag som jag har försökt att undvika sedan det hände sist, eftersom jag blev så trött och slut och det är ju inte bra för bebben. Jag tror att han mår riktigt dåligt när jag känner mig så stressad.
Efter jobbet fikade jag med S. Det var trevligt. Det finns inget bättre än att sitta och prata om ditt & datt med honom. Känns lite som att det här är lugnet före stormen. Det kanske inte är rätt att jämföra bebben med en storm men när han är född så kommer inget vara sig likt mer.
På fiket satt en mamma med sin bebbe och ett vuxet sällskap. Hon ammade bebben. Det gick upp för mig att snart kommer jag också ha en bebbe att amma och det känns mycket mycket overkligt.
Träffade min nya barnmorska Gunnel, för första gången idag. Jag tyckte genast om henne. Kan inte riktigt peka på vad som kändes så mycket bättre med G än min med min gamla barnmorska Karin. Det bara kändes så mycket bättre.
Jag bytte barnmorska efter att jag var dålig förra månaden. Jag tyckte att K nonchalerade mina symtom och min oro. Jag berättade för henne om vilka symtom och problem jag hade. Hennes svar var "att så kan det vara". Min oro var ju faktiskt befogad eftersom de problem jag hade faktiskt kunde ha satt igång förlossningen mycket för tidigt, d v s i den veckan vi är nu. Det känns bra att jag följde min magkänsla att det var något som inte var bra och kontaktade förlossningen för rådgivning. Jag fick tid hos specialistmödravården på Huddinge Sjukhus. Blev undersökt och fick medicin. Nu mår vi bra igen. Men det tog några dagar att smälta det där med att OM jag inte hade tagit kontakt med Förlossningen så kunde förlossningen ha satt igång för tidigt.
Tillbaka till dagens besök på MVC.
Viktuppgång: +11 kg (Gunnel sa att jag måste se över mitt socker- och fettintag....)
Blodtryck: 105/65
Blodsocker: 7,0
Hjärtslag per minut: 136 per minut.
SF-mått: 27 och låg mitt på mittkurvan.
Allt var bra med oss och nästa besök blir om 14 dagar. Jag längtar redan dit! Det är lika roligt och spännande varje gång! Nu har jag kommit så långt in i graviditeten att jag kommer att gå varannan vecka, så nu behöver jag inte längta så mycket mellan gångerna.
Gunnel tyckte att det var så länge sedan som jag var med om en förlossning att det var dags att friska upp kunskaperna. Hon gav mig ett papper om förlossingsinformation på Huddinge Sjukhus. De har informationsträffar hela hösten på onsdagkvällar kl 18-20. Jag ska ta med den blivande pappan på en sådan träff. Tror att han kan behöva det! :)
Jag har märkt att jag blir mer och mer irriterad på människor. Det är ingen bra egenskap, tvärtom! Men nu är det ett faktum....
Tvättstugan är ett irritationsmoment. Hur svårt kan det vara att hålla tider och göra snyggt efter sig? Tydligen är det ingen lätt sak att åstadkomma. I måndags när jag skulle börja tvätta kl 18 så var föregående hushåll inte klar. Maskinen behövde gå 5 min till innan den var klart! Dåligt....ggggrrr! Jag väntade ut maskinen och när den var klar tog jag ut all tvätt och la den på en bänk. När mina maskiner var klara och jag skulle hänga tvätten på tork så låg föregående hushålls all tvätt i torktumlaren. Suck...
...och så blir jag irriterad på människor som svarar på frågor trots att de inte vet korrekt svar på frågan.
...och så blir jag mindre glad näst intill sur när personer, både privat och i jobbet, kallar mig för tjockis! Det är nog inte illa ment men inte speciellt kul.
Så nu vet ni det!
Vi är nu i vecka 29. Det är spännande samtidigt som det är jobbigt. Vissa dagar är mer jobbiga än andra. Då känns det som magen är så spänd att den nästan håller på att brista. Känslan kan beskrivas som om man äter sig så proppmätt att magen står i fyra hörn och så multiplicerar man det med tio. När det känns jobbigt brukar jag prata med bebben och försöker fokusera på sånt som jag tycker är roligt/positivt. Trots att det bitvis är jobbigt att vara gravid så är det värt allt! Jag är så lycklig över graviditeten och magen.
Det är söndageftermiddag. Solen skiner och det är en jättefin dag! Det är en sådan där dag när man bara vill vara ute.
Söndagar är ganska trevliga trots att det är veckans sista dag och det är ny arbetsvecka imorgon.
S jobbar och jag borde hålla på med matten. När S kommer hem ska vi åka och fika någonstans och sedan ska vi storhandla. Det sparar både tid och pengar.
I ringde när vi höll på med frukost. Vi pratade lite om ditt och datt. Hon vill se magen och träffa Kisse. Vi bestämde att ses på tisdageftermiddag efter jobbet.
Vi fick besked om att vårt badrum och taket i hallen kan börja renoveras den 19 oktober. Vad skönt om det är färdigt innan Bebben kommer.
Bebben sparkar mycket just nu. Jag hinner knappt vakna innan han är igång.
Igår när jag skulle sova fick han in två praktsparkar rakt på urinblåsan....hua vad läskigt det kändes.
Nu har graviditeten varat i 28 hela veckor. Vilken lättnad att vi har passerat vecka 27. Den har ju spökat ett tag för mig med tanke på att H föddes då.
Innan jag gick upp imorse så sparkade han jättemycket. Det är STOOOR lycka att känna hans sparkar. När han sparkar mycket så känns det som att han mår bra.
Jag brukar läsa vad Jenny, Maria, Camilla och Lisa skriver. Det är den ena fantastiska bloggen efter den andra. Å vad jag skulle vilja skriva så bra som de skriver!
Imorse vaknade jag av sendrag i ena benet. Jag fick det att gå över då var det dags för sendrag i andra benet. När det var över så var det dags igen i det första benet. Totalt två sendrag i varje ben. Rekord på sitt sätt. Gör att jag sover dåligt på morgonkvisten.
Ställde mig på vågen imorse. +10 kilo. Känns oroväckande och jag som är hungrig jäm! Hur ska det här sluta?????
Nu har vi kommit fram till vecka 27+3. Det är lite magiskt för mig... H, minstingen, föddes i vecka 27+3. Hon var 36 cm lång och vägde 967 gram. Känns så skönt att ha kommit in i vecka 28. Skulle förlossningen av någon anledning sätta igång nu så är chanserna stora att bebben klarar sig.
Jag mår bra förutom att jag har blivit tröttare men det hör nog till. Jag sover sämre; behöver gå på toaletten flera gånger per natt...det blir ju inte bättre av att jag dricker te på kvällarna. Vaknar ofta av sendrag i båda vaderna tidigt om morgnarna; ganska obehagligt men man överlever. Det är jobbigt att promenera. Fötterna har börjat svullna om kvällarna; har inget minne av att det har varit så under mina tidigare graviditeter...
Magen har blivit ganska stor. Men den är nog så stor som den skall vara i vecka 27. Jag har börjat trivas med magen! Och det är så skönt att känna när han sparkar för då vet jag att han mår bra!
Det här är vad som händer oss just nu....
Mig:
Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.
Bebben:
Nu öppnar bebisen sina ögonlock och växlar nu mellan att blunda och att titta. Rytmen i rörelserna, andningen och sväljande är nu väl etabletat och förmågan att orientera sig rumsligt har utvecklats. Bebisen har lärt sig att känna igen sin mammas hjärtrytm.
Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt.
Bebisen är nu ca 34 cm lång och väger mellan 900 gram och 1 kg.
Jag har drömt om Bebben tre gånger hittills. En gång i början av graviditeten. Då drömde jag att det skulle bli en kille. De andra gångerna var för någon vecka sedan. Jag drömde att jag skulle ta upp honom eller komma honom nära på annat sätt, men när jag skulle ta upp honom försvann drömmen och jag vaknade. Att drömmen tar slut har säkert att göra med att jag inte vet hur Bebben ser ut....
Nu är det länge sedan som jag skrev något. Jag har haft skrivkramp och semester...
Semestern är över sedan 2 veckor men skrivkrampen består!
Graviditeten är nu inne i sin 25 vecka, 24 hela veckor. Jag mår fortfarande bra. Har gått upp en del i vikt, vilket gör att jag känner mig tung i kroppen och det är inte längre lika lätt att knyta skorna.
Svaret kom i tisdags, den 11 juli. Provet var utan anmärkning. Vilken lättnad! :)
En rad på provsvarspappret löd: Om ni vill veta könet på barnet, gå in på den här länken och använd ovan angivna provsvarsnummer......
Det kändes verkligen som fresta fresta fresta.... Vi som verkligen inte hade tänkt ta reda på vilket kön det blir på bebben. Nyfikna som vi var gick vi in på den där länken, fyllde i provsvarsnumret och vips så visste vi vad vi har magen. En kille! :)
Så var det dags för fostervattenprovet. Äntligen är väntan över! Provtagningen gick bättre än väntat. Nålsticket gjorde inte ont, kändes mest konstigt obeskrivbart. Det var jätteroligt att få se bebben igen. Han låg lite konstigt så det gick inte att se honom/henne så bra. Inget fostervattenläckage eller blödning så här långt! Svar på provet får vi inom 10 dagar. Känns äntligen som vi kan pusta ut och se framåt. Jag längtar så mycket efter bebben.
Kisse är så söt. Igår när jag kom hem efter jobbet vilade jag en stund. Kisse som ville ha sällskap kom och la sig bredvid mig på sängen. Rullade över på rygg, låg med benen i luften och spann! :)
Idag när jag klappade och kliade på henne så kände jag helt plötsligt något som buktade ut på halsen. Jag ville titta vad det var för något men det ville inte kisse. Efter lite brottning fick jag se vad det var...en fästing! Hua ....va äckligt! Men slutet gott allting gott...nu är den väck! :-D
Så har det hänt! Jag har gjort precis det som jag föresatt mig att inte göra. Jag har tjafsat med S om disken! När jag separerade från mina barns pappa så bestämde jag mig för aldrig någonsin mer tjafsa om städning, disk mm i ett förhållande. Och så häromdagen så kände jag mig sååå trött och less på allt...jag hade massor med strykning, jag hade handlat och lagat mat och så var diskhon föll med disk... då bara trillade följande ord över mina läppar: "Du måste börja diska oftare" Precis när jag hade sagt detta ångrade jag mig. Well, nu blev det inget större tjafs. Jag gick och la mig långt före S och läste en bok. Framåt småtimmarna vaknade jag av hans frentetiska smatter från tangentbordet. Han satt fortfarande uppe och "pratade" med B, en kompis från unga år...eehh...jag gick upp för att gå på toaletten, hämtade min dagbok från kontoret och la mig igen. Skrev några irriterade rader i min bok om detta och somnade om. Behöver jag skriva att jag var fruktansvärt trött nästa dag? Men då var detta historia och solen sken igen! :)
S och jag pratar varje dag om bebben...och längtar...och undrar hur den lilla/lille krabbaten kommer att vara... om det är en pojke eller flicka...hur han/hon kommer att se ut. Vi har precis gått in i vecka 14 och tiden går så sakta.
Om några veckor ska vi göra fostervattenprov. Vi gör provet för att försäkra oss om att bebben mår bra, eftersom jag ur graviditetssynvinkel är lite till åren kommen ...trots att jag bara är 38 (!)...hmmm. Fram tills vi fått svar på fostervattenprovet känns det svårt att vara 100% glad, eftersom provet ökar risken för missfall! Inte mycket men med 0,5-1,0%. Vi vill varken ta ut glädje eller sorg i förväg. Nedräkningen har börjat.....
Vi har bestämt att när vi vet att allt har gått bra då ska vi köpa första saken till bebben! Kanske blir det en nalle...... :)
