Vi går mot nya tider

Vi går mot nya tider Max och jag. Om tre (!) dagar börjar jag skolan och om elva (!) dagar börjar Max inskolningen på dagis. Jag är jätteglad över att ha kommit in på utbildningen. Jag vågar inte ens tänka tanken hur det hade känts om jag inte hade kommit in på skolan utan skulle tillbaka till jobbet. Samtidigt som jag känner glädje så har jag sorg i hjärtat över att inte få vara tillsammans med Max på samma sätt som förut. Det känns otroligt läskigt att lämna min lilla mammabubbla som jag har befunnit mig i i över ett års tid och som jag har känt mig så trygg i.

Max och jag träffade hans blivande dagisfröken idag. Hon kom hem till oss på eftermiddagen. Det kändes läskigt att träffa en vilt främmande person hemma så Farmor fick vara med.
Dagisfröken kom. Hon var faktiskt riktigt trevlig. Hon fick det mest läskiga kring dagiset att försvinna. Men sorgen i hjärtat försvinner inte. Den djupnar och jag känner nästan något liknande panik över måndag. Nu ska jag försöka att bara vara. Att vara här och nu hur svårt det än är. Jag vill att våra sista hela dagar tillsammans ska bli så bra som möjligt.

Landat

Nu har jag landat i det här att jag kom in på skolan. Jag är så glad! Vilken ångest det hade varit nu om jag inte kommit in på utbildningen. Veta att snart måste jag börja jobba och Max måste börja på dagis. Vantrivas på jobbet och längta efter Max. Att inte få vara nära honom. Det känns fortfarande hemskt jobbigt att behöva lämna bort honom men det känns lite lättare när jag får göra något som utvecklar mig.

Nu har det vänt!

Fick beskedet från skolan i dag. Jag kom in på den utbildningen som jag sökt! Jippie!!! Vilken otrolig lättnad. Jag är så glad men jag har inte hunnit fatta det ännu.

Preliminärt besked från skolan

På eftermiddagen ringde jag till skolan för att höra hur det går med min antagning till kursen. R, som är projektledare för antagningarna till KY-utbildningarna på skolan, svarade att hon ännu inte har något besked att ge. Preliminärt ser det bra ut för mig. Att hon inte brukar ge preliminära besked hur som helst utan att jag kan känna mig ganska lugn. Svårt att vara lugn när det känns som att hela ens framtid står på spel. Det är bara att fortsätta vänta.

En olycka kommer sällan ensam

Har precis fått veta att jag kanske inte har något jobb när föräldraledigheten är slut. Det känns nervöst samtidigt som jag absolut inte vill tillbaka. Företaget som jag jobbar för har tydligen inlett samarbete med ett annat företag och det har i sin tur lett till att många från mitt företag får gå på grund av arbetsbrist. Det har uppstått övertalighet som det så fint heter.

Jag borde se det som ett tecken på att det är dags att göra något annat och få ändan ur vagnen att ta mig därifrån.

Förändringar är bra. Förändringar är inte alltid av ondo.

Väntan

Nu är det väntan som gäller. Jag väntar på besked om antagningen till skolan. Jag väntar på svar på remissen angående min sköldkörtel som krånglar. Ovisshet är jobbigt. Tankarna är många. Ibland svåra att sätta på pränt.

Jag läste i en bok som jag har om att leva här och nu. När man inte är närvarande i det som händer i nuet så lever man faktiskt inte fullt ut. Med väl preciserade mål behöver det inte vara tryggare att tänka framåt eller bakåt i tiden istället för att satsa allt och låta livet komma till en. Med egna mål som du har hämtat ur dina innersta behov så kommer du att drivas framåt mot målen av egen önskan och med egna krafter. Först när du har väl preciserade mål kan du ta kontrollen. Då släpper rädslan för att misslyckas och du känner dig trygg i dig själv istället för att vara i händerna på omständigheterna.

Jag tänker mycket på vad min doktor och jag pratade om under tiden han opererade mitt åderbråck. Vi pratade om tiden då han utbildade sig till läkare. Vägen dit var inte spikrak men det gick framåt. Han sa: "Det finns alltid tid". Det kändes så hoppfullt på något sätt när jag tänkte på min egen situation.

Jag har börjat fundera lite på vad jag ska göra om jag inte kommer in på skolan. Vilken hemsk tanke men den måste ändå tänkas! Tanken på att läsa företagsekonomi A och B på distans kvartsfart har börjat gro. Sista ansökningsdag för A-kursen är 7 november.

Om jag inte skulle komma in på utbildningen. Vad ledsen jag skulle bli. Så misslyckad jag skulle känna mig och slutligen vad pinsamt det skulle kännas med tanke på hur många jag har berättat det här för...

Lägesrapport

Intervjun tog drygt 40 min. R som höll i intervjun var trevlig och det kändes bra. Jag fick inte frågor om vad mina styrkor och svagheter är, däremot fick jag berätta lite om mig själv och varför jag söker just den här utbildningen. Dessvärre får jag inte besked om jag blivit antagen eller inte förrän tidigast i början av december. I sämsta fall får jag besked 21 december. Det känns jättelångt dit. Känns som det blir svårt att hålla modet uppe. Det är bara att bita ihop. Nu är det klart och jag gjorde mitt bästa.

Jag fick rådet av R att börja tänka ut 15 företag som jag skulle kunna tänka mig att praktisera på, så det ska jag ta tag i nu.

Intervjudags

Idag är dagen med stort I! I som i intervju. Jag gåller som bäst på att göra mig i ordning. Om drygt en timme är jag på väg och farmor ska passa lillplutten.

Dan innan intervjun. Givetvis funderar jag funderar mycket på den. Jag passade på att googla om intervjuer och det gav faktiskt lite. Att man ska passa sig för att upprepa det man har skrivit i CV:t. Intervjun är till för att den som intervjuar vill se hur verbal man är och hur man formulerar sig. När jag hade läst det här och gått igenom intervjun mentalt i huvudet så kändes det bättre.

Halvvägs

Igår innan jag gick och la mig läste jag mejlet som jag fick från skolan, i vilket jag fick bekräftelse på att jag skulle göra proven den 18 oktober. På förmiddagen hörde skolan av sig. När jag kände igen telefonnumret så tog hjärtat ett skutt av glädje. Då förstod jag att jag hade klarat proven. Vilken lyckokänsla... nu har jag kommit halvvägs. På måndag kl 11 har jag tid för intervjun.

Proven

Jag kände mig konstigt nog väldigt lugn hela dagen. Det är märkligt. När jag gjorde proven kände jag mig jättestressad och var alldeles kall om händerna, vilket inte gör det lättare att skriva precis.

Matteprovet kändes som att det gick vägen. När jag gick igenom provet i huvudet hittade jag några fel som jag givetvis retade mig på. I det stora hela borde det ha gått bra.

Engelskaprovet var svårt. Det var mycket svårare än jag trott. Jag är jätteosäker om det gick vägen.

Det är skönt att det är gjort. Nu när jag har gjort proven så känner jag att det hade inte förändrat utgången om jag väntat med proven till 6 november eller 1 december. Det känns också bra att veta.
Nu är det bara att hoppas på att det gick vägen.

Dan innan provet

Max sov faktiskt en stund mitt på dagen så att jag kunde plugga en sista gång. Det kändes bra att ha gjort det. Inte för att jag tror att det gör saken bättre men det känns bättre.

Kanske ett steg närmare målet

Idag la jag min ansökan till skolan på brevlådan, så är etapp 1 avklarad. På torsdagkväll ska jag göra de diagnostiska testerna i matematik och engelska. Blir jag godkänd på dessa så blir jag kallad till intervju och vips är jag lite närmare mitt mål. Behöver jag säga att jag är jättenervös?

Fotografering

På eftermiddagen hoppade mannen och jag in i en fotoautomat och tog var sin omgång med kort. Mannen behöver kort för att förnya sitt körkort och jag behöver kort för min ansökan. Vad nöjd jag kände mig när det var gjort! Inte över resultatet, dvs hur korten blev, utan att det blev gjort i god tid. Bara en sådan sak! :-)

Småplock

Idag blev en bra dag. Max och jag åkte på eftermiddagen till mannens kontor. Tanken var att jag skulle skriva ut min ansökan till skolan. Jag vill ha allting klart i mycket god tid, eftersom jag inte vet om jag måste opereras eller om mannen kommer iväg på en kryssning med arbetet. Deadline för ansökan är 17 oktober. Nu när allting är gjort känner jag mig lite lugnare.

Planering inför 2008

När jag träffade min vän G för några veckor sedan kom vi att prata om det här med utbildning. Att hon gått en utbildning på IHM. Jag berättade för henne om min önskan att göra någonting annat. Få en helt annan inriktning på mitt yrkesmässiga liv. Hon berättade mer om IHM. Allt lät så bra. Så roligt. Jag har funderat mycket på det hon berättade. Läst mer om IHM på nätet. Jag gick in på avdelningen heltidsstudier och hittade en utbildning som jag skulle vilja läsa. Tanken att läsa vidare började slå rot och fick fäste. Nu har jag bestämt mig! Jag ska söka IHM Affärsekonom, Sista ansökningsdatum är 1 december. Jag har till och med lagt upp en strategi för hur jag ska förbereda mig för ansökan. För att klara av ansökan måste jag göra ett CV. Jag har aldrig gjort ett CV i hela mitt liv! Jag måste skriva ett personligt brev med motivering varför jag söker utbildningen. Två tester ingår också i ansökan. Matte och engelska. Om man blir godkänd på testerna blir man kallad till en intervju. Därefter gör skolan sin gallring. Endast 40 personer blir antagna.... Det kommer inte att bli lätt.