Till minne av Bella

Det här är Bella. Hon var min bästa vän under alla de jobbiga åren innan jag träffade S, tyvärr blev hon dålig och gick bort 30 januari 2005. Det finns inte ord för hur mycket jag saknar henne...

Kisse

Kisse är så söt. Igår när jag kom hem efter jobbet vilade jag en stund. Kisse som ville ha sällskap kom och la sig bredvid mig på sängen. Rullade över på rygg, låg med benen i luften och spann! :)

Idag när jag klappade och kliade på henne så kände jag helt plötsligt något som buktade ut på halsen. Jag ville titta vad det var för något men det ville inte kisse. Efter lite brottning fick jag se vad det var...en fästing! Hua ....va äckligt! Men slutet gott allting gott...nu är den väck! :-D

Relationer

Så har det hänt! Jag har gjort precis det som jag föresatt mig att inte göra. Jag har tjafsat med S om disken! När jag separerade från mina barns pappa så bestämde jag mig för aldrig någonsin mer tjafsa om städning, disk mm i ett förhållande. Och så häromdagen så kände jag mig sååå trött och less på allt...jag hade massor med strykning, jag hade handlat och lagat mat och så var diskhon föll med disk... då bara trillade följande ord över mina läppar: "Du måste börja diska oftare" Precis när jag hade sagt detta ångrade jag mig. Well, nu blev det inget större tjafs. Jag gick och la mig långt före S och läste en bok. Framåt småtimmarna vaknade jag av hans frentetiska smatter från tangentbordet. Han satt fortfarande uppe och "pratade" med B, en kompis från unga år...eehh...jag gick upp för att gå på toaletten, hämtade min dagbok från kontoret och la mig igen. Skrev några irriterade rader i min bok om detta och somnade om. Behöver jag skriva att jag var fruktansvärt trött nästa dag? Men då var detta historia och solen sken igen! :)

Bebben

S och jag pratar varje dag om bebben...och längtar...och undrar hur den lilla/lille krabbaten kommer att vara... om det är en pojke eller flicka...hur han/hon kommer att se ut. Vi har precis gått in i vecka 14 och tiden går så sakta.

Om några veckor ska vi göra fostervattenprov. Vi gör provet för att försäkra oss om att bebben mår bra, eftersom jag ur graviditetssynvinkel är lite till åren kommen ...trots att jag bara är 38 (!)...hmmm. Fram tills vi fått svar på fostervattenprovet känns det svårt att vara 100% glad, eftersom provet ökar risken för missfall! Inte mycket men med 0,5-1,0%. Vi vill varken ta ut glädje eller sorg i förväg. Nedräkningen har börjat.....

Vi har bestämt att när vi vet att allt har gått bra då ska vi köpa första saken till bebben! Kanske blir det en nalle...... :)

I gång!

Så har jag äntligen en egen blogg! Det var inte så svårt att få till den som jag trodde. :)