Äntligen fredag
Men vilken dag det blev! När mannen åkte till jobbet satt kisse på fönsterblecket. Jag plockade undan efter frukost. Bytte blöja på Max. Plötsligt kändes det som att det skett en förändring. Jag insåg att förändringen bestod i att Kisse inte syntes till. Jag ropade och lockade på Kisse men ingen katt kom. Då insåg jag att Kisse inte längre var inne utan att hon var på rymmen! Jag klädde på Max i all hast och så störtade vi ut med barnvagn och koppel i högsta hugg. Vi gick mot sidan där parkeringen för bilarna är. Jag ropade på Kisse. Plötsligt hörde jag ett svagt jamande långt bort. Jag fortsatte ropa och där var hon! Vad glad jag blev. Jag satte på henne kopplet fort och tog in henne i lägenheten. Max och jag gick ut på promenad, eftersom vi var i ordning. När vi gått en stund ringde L. Jag kände ett stort stygn av dåligt samvete att det inte var jag som ringde henne. Vi bestämde att höras igen om några timmar för att bestämma mer exakt om vår promenad som vi pratat om i flera veckor. Vi fick en kall men mycket trevlig promenad i Vinterviken som avslutades med en latte på Kafé Pladder. När vi kom hem var vi kalla som is. Det tog ett tag att tinaupp. Kvällen blev mysig med hemmagjord pizza framför teven.
