Babygym

Max fick babygymmet av E (största storasyster) för några månader sedan. Då var han för liten för det. Idag verkar det lagom. Sagt och gjort...vi tog fram babygymmet idag. Det mottogs med stora ögon av Max! Det kan bli riktigt bra på sikt hoppas vi.

Förkylt

Max är förkyld. Det är hans första förkylning och han är inne på sin tredje dag.
Max vaknade vid 2-tiden i natt och var så ledsen. Jag tog upp honom. Bytte blöja. Gick omkring med honom på axeln. Till slut somnade vi i soffan för att inte väcka pappan, som ska jobba, och då var klockan 04.30. Klockan 7 vaknade pappan. Han tog hand om Max och jag fick sova någon timme.
Jag tycker så synd om Max. Han hostar, är snuvig och har lite feber. När han hostar blir han ledsen. Det ser ut som att det gör ont. Jag önskar att jag kunde vara förkyld istället för honom.

När regnet faller

Idag var det för kallt och ruggigt för att gå ut. Max och jag var inne och myste istället. Lite nytta har jag gjort. Strykt och lagt ut några annonser på eniro köp och sälj. Jag hoppas få en del saker som jag har magasinerade sålda. Max fick leka lite med sin hoppgunga.

Besök på BVC

Dags för besök på BVC. Innan vi gick dit så gissade jag och pappan hur mycket Max hade vuxit sedan vi var där sist. Jag gissade 65,5 cm lång och 7 300 g. Pappan gissade 65 cm lång och 7 000 g. Så här var det:

Vikt: 7 370 g
Längd: 66,5 cm
Homf: 44,0 cm

Vad stor han har blivit! Det tyckte både jag och BVC-sköterskan. Nästa gång vi går dit så är det mitten av maj och dags för vaccination nr 2.

Vårtecken

Ett litet vårtecken.... :)

Paus

Nu har det gått några dagar utan att jag har skrivit någonting. Vissa dagar finns det inget att skriva om, andra dagar finns inte lusten att skriva, så enkelt är det.

Nu har vi äntligen bestämt datum för dop. Det blir den 16 juni. Det var det enda lediga datumet innan midsommar. Jag hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att få tid för dop...
Faddrar blir mannens äldste vän B och Max minsta storasyster.

Vändning

Nu på eftermiddagen vände sig Max från rygg till mage för första gången. Det är fantastiskt att få vara med när en liten människa gör framsteg.

Familjeliv

Livet med en bebis är underbart samtidigt som det är jobbigt. Livet är inte längre var det har varit på gott och ont. Det är inte lätt att vara förälder och någons partner samtidigt. Just nu är vi i en fas då det inte flyter på. Vi har kört fast. Jag trodde inte att vi skulle hamna här. Max är det bästa som hänt oss och det finns inget bättre än att få vara mamma och pappa åt honom. Han är en jättesnäll och glad för det mesta. Därför känns det så sorgligt att vi har tappat bort varandra. Men vi ger inte upp. Vi ska fixa det här. Förmodligen är det här en fas som alla nyblivna föräldrar går igenom. Jag har antagligen bara glömt bort hur det var när flickorna var små, men då var det så mycket annat som inte funkade med deras pappa att det kändes mycket värre än det här. Det är inte så illa egentligen. Vi skulle nog mest behöva prata mer med varandra och kramas mycket mycket mera så kommer det att ordna sig för oss. Vi är helt överens om att vi alltid ska ge Max det bästa av oss och den finaste gåvan vi kan ge honom är att vara ett par lyckliga föräldrar som håller ihop.