Äntligen

Jag har haft en tid då jag känt stor hopplöshet över att må dåligt och inte få någon hjälp. Eller att hjälpen ligger så långt bort. Jag fick tid för provtagning 28 november och läkartid den 7 december. Det är inte så långt dit egentligen men när man mår dåligt och har en liten krabat att ta hand då känns det tungt. I början av veckan ringde jag till min läkarmottagning och berättade att jag kände mig sämre. Att jag tappat energi och känner att jag har svårt att orka med Max. Sköterskan skulle kolla upp andra vårdalternativ och återkomma. Hon ringde för några dagar sedan och sa att hon pratat med SÖS och att jag kunde vänta mig brev därifrån.
Idag, på förmiddagen, ringde en sköterska från mottagningen på SÖS och sa att jag har tid hos doktorn på måndag och att jag var tvungen att komma in i dag innan lunch för provtagning. Jag plockade ihop allt som vi behövde. Klädde på Max och drog iväg med vindens hastighet till tunnelbanan. Vi hann i tid till medicinmottagningen. Puuuh....

Nu börjar det kännas lite ljusare.