Vi går mot nya tider

Vi går mot nya tider Max och jag. Om tre (!) dagar börjar jag skolan och om elva (!) dagar börjar Max inskolningen på dagis. Jag är jätteglad över att ha kommit in på utbildningen. Jag vågar inte ens tänka tanken hur det hade känts om jag inte hade kommit in på skolan utan skulle tillbaka till jobbet. Samtidigt som jag känner glädje så har jag sorg i hjärtat över att inte få vara tillsammans med Max på samma sätt som förut. Det känns otroligt läskigt att lämna min lilla mammabubbla som jag har befunnit mig i i över ett års tid och som jag har känt mig så trygg i.

Max och jag träffade hans blivande dagisfröken idag. Hon kom hem till oss på eftermiddagen. Det kändes läskigt att träffa en vilt främmande person hemma så Farmor fick vara med.
Dagisfröken kom. Hon var faktiskt riktigt trevlig. Hon fick det mest läskiga kring dagiset att försvinna. Men sorgen i hjärtat försvinner inte. Den djupnar och jag känner nästan något liknande panik över måndag. Nu ska jag försöka att bara vara. Att vara här och nu hur svårt det än är. Jag vill att våra sista hela dagar tillsammans ska bli så bra som möjligt.

Landat

Nu har jag landat i det här att jag kom in på skolan. Jag är så glad! Vilken ångest det hade varit nu om jag inte kommit in på utbildningen. Veta att snart måste jag börja jobba och Max måste börja på dagis. Vantrivas på jobbet och längta efter Max. Att inte få vara nära honom. Det känns fortfarande hemskt jobbigt att behöva lämna bort honom men det känns lite lättare när jag får göra något som utvecklar mig.

Nu har det vänt!

Fick beskedet från skolan i dag. Jag kom in på den utbildningen som jag sökt! Jippie!!! Vilken otrolig lättnad. Jag är så glad men jag har inte hunnit fatta det ännu.

Preliminärt besked från skolan

På eftermiddagen ringde jag till skolan för att höra hur det går med min antagning till kursen. R, som är projektledare för antagningarna till KY-utbildningarna på skolan, svarade att hon ännu inte har något besked att ge. Preliminärt ser det bra ut för mig. Att hon inte brukar ge preliminära besked hur som helst utan att jag kan känna mig ganska lugn. Svårt att vara lugn när det känns som att hela ens framtid står på spel. Det är bara att fortsätta vänta.

Läkarbesök på Huddinge

Så är det dags för läkarbesöket på KS Huddinge. Egentligen skulle jag dit på fredag men det blev ändrat till idag, vilket är bättre så är det gjort. När jag fick den här läkartiden i slutet av oktober så kändes det som en evighet till det var dags och nu är vi här! Det känns lika märkligt varje gång när man är framme vid en händelse som är förknippat med ett visst datum långt fram i tiden. Jag är inte orolig för läkarbesöket. Jag är mer orolig för resultatet av proverna. Givetvis blir jag glad om proverna är bra. Det som känns jobbigt är om proverna är okej men jag känner mig inte bra. Just nu vet jag inte riktigt hur jag mår. Det här att jag inte vet vilket datum Max ska börja på dagis och hur det blir med skolan bidrar säkert till hur jag känner mig.

Hemma igen och nu vet jag hur jag mår. Det är inget fel på sköldkörteln. Jag mår bra och nu är det bara att gilla läget.

BVC-rapport

På eftermiddagen hade vi tid på BVC för vägning och mätning. Jag pratade lite med sköterskan om mat, sluta amma på natten. Max fick sin tredje och sista vaccinering. Han blev bara lite ledsen, så det gick bättre än jag trodde att det skulle göra.

Längd: 78 cm
Vikt: 10 370 g
Homf: 49 cm

Max 11 månader

Det är nästan på minuten 11 månader mellan bilderna. Liten kille har blivit större. Tiden har verkligen gått fort! Vi är så glada över att få vara tillsammans med dig lilla gullgubben!

Namn: Max Erik

Ålder: 11 månader

Längd och vikt: 78 cm och 10 370 g

Utveckling: Reser sig snabbt upp. Orkar stå längre stunder vid soffbordet. Håller i sig i bordet och tar ganska många steg runt. Vågar släppa ena handen och tar tag i soffan. Kryper snabbt. Kan hålla i sin mugg själv.

Sover: Somnar runt kl 21 på kvällen. Sover ganska bra hela natten. Vaknar för det mesta någon gång mellan kl 8 och 9. Sover 1-2 timmar någon gång under eftermiddagen.

Matschema:
08:00 Ammas
11:30 Lunch (oftast hemlagad mat)

14:15 ½ portion risgröt

17:15 Ammas
19:00 Middag (oftast hemlagad)
21:00 Ammas
Under natten blir det några amningar

Gillar: Att busa i sängen. Leka tittut. Åka rutschkana. Bada i badkaret. Att bli jagad av mamma och pappa. Leka med gardinkapporna i vardagsrummet. Krypa efter Kisse.

Ogillar: När mamma bär bort honom från saker som han inte får röra. Fruktpuré. Välling.

Pratar: Mamma, pappa och en massa andra ljud som vi inte förstår vad de betyder.

En olycka kommer sällan ensam

Har precis fått veta att jag kanske inte har något jobb när föräldraledigheten är slut. Det känns nervöst samtidigt som jag absolut inte vill tillbaka. Företaget som jag jobbar för har tydligen inlett samarbete med ett annat företag och det har i sin tur lett till att många från mitt företag får gå på grund av arbetsbrist. Det har uppstått övertalighet som det så fint heter.

Jag borde se det som ett tecken på att det är dags att göra något annat och få ändan ur vagnen att ta mig därifrån.

Förändringar är bra. Förändringar är inte alltid av ondo.

Läkarbesöket

Äntligen var det dags för läkarbesöket på SÖS. Läkaren var ganska ung, vilket är vanligt idag. Jag fick beskedet att proverna var bra. Jag har inget fel på sköldkörteln. Jag blev faktiskt förvånad. Kändes nästan lite snopet samtidigt som jag givetvis är glad över att jag är frisk. Jag frågade om stickningarna som jag har i händer och fötter men det kunde han inte svara på vad det är för något. Jag envisades och till slut fick jag till att ytterligare prover togs. Om det var något konstigt med dem så skulle han höra av sig, annars inte.
Proverna togs innan jag gick hem. Jag fick också tid för återbesök. Återbesöket blir på min födelsedag. Vilken födelsedagspresent!

Äntligen

Jag har haft en tid då jag känt stor hopplöshet över att må dåligt och inte få någon hjälp. Eller att hjälpen ligger så långt bort. Jag fick tid för provtagning 28 november och läkartid den 7 december. Det är inte så långt dit egentligen men när man mår dåligt och har en liten krabat att ta hand då känns det tungt. I början av veckan ringde jag till min läkarmottagning och berättade att jag kände mig sämre. Att jag tappat energi och känner att jag har svårt att orka med Max. Sköterskan skulle kolla upp andra vårdalternativ och återkomma. Hon ringde för några dagar sedan och sa att hon pratat med SÖS och att jag kunde vänta mig brev därifrån.
Idag, på förmiddagen, ringde en sköterska från mottagningen på SÖS och sa att jag har tid hos doktorn på måndag och att jag var tvungen att komma in i dag innan lunch för provtagning. Jag plockade ihop allt som vi behövde. Klädde på Max och drog iväg med vindens hastighet till tunnelbanan. Vi hann i tid till medicinmottagningen. Puuuh....

Nu börjar det kännas lite ljusare.

BVC-rapport

Så var det dags igen för besök på BVC. Idag var det 10-månaderskontroll också. Först träffade vi vår sköterska som vägde och mätte Max. När det var klart fick vi fick träffa doktorn, som lyssnade på Max hjärta och lungor och kontrollerade att han utvecklats som han skulle.

Längd: 76 cm
Vikt: 10 030 g
Homf: 48,4 cm

Max 10 månader

Tänk att vår lille plutt är 10 månader. Vart har tiden tagit vägen?

Namn: Max Erik

Ålder: 10 månader

Längd och vikt: 76 cm och 10 kilo

Utveckling: Reser sig snabbt upp. Håller sig i vardagsrumsbordet och tar några steg. Vågar släppa ena handen och tar tag i soffan.
Kryper snabbt.

Sover: Somnar runt kl 21 på kvällen. Sover ganska bra hela natten. Vaknar för det mesta någon gång mellan kl 8 och 9. Sover 1-2 timmar någon gång under eftermiddagen.

Matschema:
08:00 Ammas

11:30 Lunch (oftast hemlagad mat)
14:15 ½ portion risgröt
17:15 Ammas

19:00 Middag (oftast hemlagad)

21:00 Ammas

Under natten blir det några amningar

Gillar: Att busa i sängen. Leka tittut. Åka rutschkana. Bada i badkaret. Att bli jagad av mamma och pappa. Leka med gardinkapporna i vardagsrummet. Krypa efter Kisse.

Ogillar: När mamma bär bort honom från saker som han inte får röra. Fruktpuré. Välling.

Pratar: Har många olika ljud för att göra sig förstådd. Inte så många ord. Ännu.

Halvt besked

Jag fick brev från sjukhuset idag. Det stod att remissen var mottagen och beviljad och att de ska höra av sig. Remissen beviljad? Jag trodde inte att en remiss inte kunde bli beviljad. Hmm, märkligt.

Posten kom redan 8.40. Det var också märkligt.

Väntan

Nu är det väntan som gäller. Jag väntar på besked om antagningen till skolan. Jag väntar på svar på remissen angående min sköldkörtel som krånglar. Ovisshet är jobbigt. Tankarna är många. Ibland svåra att sätta på pränt.

Jag läste i en bok som jag har om att leva här och nu. När man inte är närvarande i det som händer i nuet så lever man faktiskt inte fullt ut. Med väl preciserade mål behöver det inte vara tryggare att tänka framåt eller bakåt i tiden istället för att satsa allt och låta livet komma till en. Med egna mål som du har hämtat ur dina innersta behov så kommer du att drivas framåt mot målen av egen önskan och med egna krafter. Först när du har väl preciserade mål kan du ta kontrollen. Då släpper rädslan för att misslyckas och du känner dig trygg i dig själv istället för att vara i händerna på omständigheterna.

Jag tänker mycket på vad min doktor och jag pratade om under tiden han opererade mitt åderbråck. Vi pratade om tiden då han utbildade sig till läkare. Vägen dit var inte spikrak men det gick framåt. Han sa: "Det finns alltid tid". Det kändes så hoppfullt på något sätt när jag tänkte på min egen situation.

Jag har börjat fundera lite på vad jag ska göra om jag inte kommer in på skolan. Vilken hemsk tanke men den måste ändå tänkas! Tanken på att läsa företagsekonomi A och B på distans kvartsfart har börjat gro. Sista ansökningsdag för A-kursen är 7 november.

Om jag inte skulle komma in på utbildningen. Vad ledsen jag skulle bli. Så misslyckad jag skulle känna mig och slutligen vad pinsamt det skulle kännas med tanke på hur många jag har berättat det här för...

Lägesrapport

Intervjun tog drygt 40 min. R som höll i intervjun var trevlig och det kändes bra. Jag fick inte frågor om vad mina styrkor och svagheter är, däremot fick jag berätta lite om mig själv och varför jag söker just den här utbildningen. Dessvärre får jag inte besked om jag blivit antagen eller inte förrän tidigast i början av december. I sämsta fall får jag besked 21 december. Det känns jättelångt dit. Känns som det blir svårt att hålla modet uppe. Det är bara att bita ihop. Nu är det klart och jag gjorde mitt bästa.

Jag fick rådet av R att börja tänka ut 15 företag som jag skulle kunna tänka mig att praktisera på, så det ska jag ta tag i nu.

Intervjudags

Idag är dagen med stort I! I som i intervju. Jag gåller som bäst på att göra mig i ordning. Om drygt en timme är jag på väg och farmor ska passa lillplutten.

Dan innan intervjun. Givetvis funderar jag funderar mycket på den. Jag passade på att googla om intervjuer och det gav faktiskt lite. Att man ska passa sig för att upprepa det man har skrivit i CV:t. Intervjun är till för att den som intervjuar vill se hur verbal man är och hur man formulerar sig. När jag hade läst det här och gått igenom intervjun mentalt i huvudet så kändes det bättre.

Goodiebag

Vad kan en goodiebag vara? Jag har ingen aning, men jag kunde inte motstå att vara med i tävlingen där man kan vinna en!

Läkarbesöket

På eftermiddagen hade jag tid hos doktorn. Fick svaret på röntgen som jag gjorde för några veckor sedan. Röntgen visade ingenting som kunde vara något farligt, däremot måste jag få behandling och fick remiss till endokrinologen på Huddinge. So far so good.

Halvvägs

Igår innan jag gick och la mig läste jag mejlet som jag fick från skolan, i vilket jag fick bekräftelse på att jag skulle göra proven den 18 oktober. På förmiddagen hörde skolan av sig. När jag kände igen telefonnumret så tog hjärtat ett skutt av glädje. Då förstod jag att jag hade klarat proven. Vilken lyckokänsla... nu har jag kommit halvvägs. På måndag kl 11 har jag tid för intervjun.